Giovanni Battista Sammartini född i Milano 1700 eller 1701, död i Milano 15 januari 1775, var en italiensk kompositör, organist och musiklärare. Han fick sina första musiklektioner av fadern, oboeisten Alexis Saint-Martin och skrev sitt första verk 1725. Strax därefter blev han utnämnd till kapellmästare i Sant'Ambrogio, en tjänst som han behöll till sin död, samt 1728 till Congregazione del Santissimo Entierro. Sammartini blev snabbt känd som kompositör av kyrkomusik och hade uppnått berömmelse utanför Italien på 1730-talet. Sammartini reste aldrig långt från Milano, men kom i kontakt med berömda kompositörer som Johann Christian Bach, Luigi Boccherini, Wolfgang Amadeus Mozart och Christoph Willibald Gluck. Gluck blev också hans elev åren 1737-1741. Sammartini är idag mest känd för sin del i utvecklingen av symfonin. Hans symfonier var snarare influerade av triosonatan och konsertformen än av den italienska ouvertyren. Sammartinis musik delas oftast in i tre stilistiska perioder:den tidiga perioden (1724-1739) som blandar barockmusik med den förklassiska stilen, mellanperioden (1740-1758) då han komponerar helt i den förklassiska stilen, samt den sena perioden (1759-1774) som visar influenser från wienklassicismen. Sammartini brukar ofta blandas ihop med sin bror Giuseppe. G. B. Sammartinis verk har katalogiserats med versalerna J-C och verknummer.
The above text from the Wikipedia article "Giovanni Battista Sammartini" text is available under CC BY-SA 3.0.